Göran Henriksson Aldrin

Mästersmed på olika bruk i Värmland. Ses 1820 resa från Uddeholms bruk till Sunne.

Gifter sig som 20-åring med Stina Abrahamsdotter Gevert, de står båda som boende i Geijersholm. Hon dör 1804 av lungsot och han gifter om sig samma år med Lisa Persdotter (f. 1764) från Råda. Hon är lam. År 1815 är familjen på Gustafsfors bruk. Det finns då fem som betalar mantal, samt de minderåriga sönerna Göran och Jan. År 1820 tror jag mig hitta familjen vid Uddeholms bruk. Det ska finnas två minderåriga söner och en dotter i hushållet. Sonen Jan verkar också vara där med fru och två barn.

Göran dör av slag 69 år gammal. Lisa flyttar då in hos deras son Jan.

Sonen Henrik är antagligen den som arbetar på Gustafsfors bruk 1815. Han är då gift och har en minderårig son.

Sonen Abraham gifter sig med Anna Bäckelin (f. 1794 6/12). De är backstugusittare i Nain. Vid Anna står det "fånig, ur mantal" och de har åtminstone fem döttrar varav två dör tidigt. Sonen Jan tar över deras torp och efter hans död utvandrar hans söner till Amerika. (källor: 18, 19)

Sonen Jan blir även han mästersven på bland annat Gustafsfors. Han gifter sig med Stina Kajsa Andersdotter Aldrin (f. 1806 25/9) från Gustafsfors och de får åtminstone sonen Göran. Stina är dotter till Anders Karlsson Aldrin (f. 1779). (källa: 13)

Torpet Kråkåsen i Nain där Abraham och Anna bor 1820 och framåt. Källa: Gustava forskning, se hemsida 2017 3/4.

"När manufaktursmidet infördes, inflyttade ett flertal smeder, som voro kunniga i yrket, från olika bruk till Stjernsfors. Smederna under brukets sista period utgjorde alltså den andra generationen, men deras oftast talrika familjer hade redan hunnit växa upp, och de äldre sönerna hade ryckt in och arbetade antingen som frambärare, släggdrängar eller hövdare vid spiksmidet eller som hästskosmeder. Men Aldrinarna voro kvar sedan urgamla tider, då under en period smidesmästaren och hela hans stab i östra hammarsmedjan utgjordes av Aldrinare. Nu hade denna vittutgrenade släkt hunnit breda ut sig här, så att den även var representerad inom jordbruket.
De flesta av smederna voro kortväxta och tunga i kroppen; hyn varierade, men många voro helt mörka, och om en hel del voro blåögda var huden mörk och grov. Deras påbrå var ej att ta fel på, även om namnen blivit svenska och nordisk inblandning gjorde sig mer eller mindre gällande."
Det gamla bruket, J.V. Palmqvist, Saxon & Lindströms förlag 1937

Hyttan i Gustafsfors